Vårt arbete
Romantikernas Reservat är en ideell förening som aktivt och praktiskt arbetar med restaurering av biologiskt utarmade marker, så kallad förvildning eller rewilding. Skogar är de landbaserade ekosystemens motsvarigheter till havens korallrev. De är hem för tusen och åter tusen arter. Människor har dock genom anläggning av monokulturer, kalhuggning och utdikning av jordar haft en kraftigt negativ påverkan på detta gröna hem. Att skydda de små rester av relativt orörd natur som fortfarande finns kvar är av yttersta vikt, men det kommer tyvärr inte att räcka. Vill vi rädda de arter som ännu klamrar sig fast i det fragmenterade landskapet från utrotning, måste vi även återställa och förvilda stora delar av den människopåverkade skogsarealen. De goda nyheterna är att detta inte alls behöver vara så svårt som man kan tro. Romantikernas Reservat har nått väldigt goda resultat på väldigt kort tid.
Praktiskt arbete
Vi har döpt vår metod till förvildning, förgröning och försköning. De tre kategorierna flyter egentligen i varandra. Det är svårt att se var den ena processen slutar och den andra börjar. Men att dela upp vårt holistiska arbete i dessa tre undergrupper gör det lätt att beskriva vad vi gör.
Förvildning: Oftast handlar det om att på konstgjord väg återskapa de strukturer i skogen som annars bara stormar, översvämningar, brand och istider medför. Stormar skapar t.ex. träd med brutna toppar, översvämningar skapar vattensamlingar, brand ger tillfälliga näringsgivor och istider flyttar på stenar. Genom att såga, gräva, elda, rulla och kånka kan vi efterlikna dessa naturliga störningar.
Förgröning: Det råder en katastrofal brist på lövträd, buskar och andra mindre växter i de flesta svenska skogar. Många arter är för sin överlevnad beroende av helt andra arter än tall och gran. Därför har vi börjat omplacera lövträd, ormbunkar, buskar och örter från platser där de är oönskade och in i våra monokulturer. Eftersom vare sig lövträden eller de mindre växterna trivs i en utarmad jord jobbar vi även med jordförbättring.
Försköning: Det som vi människor finner så vackert i en gammal orörd skog är ofta detsamma som också förmår skapa biologisk mångfald. Ett ihåligt träd fungerar så länge det fortfarande står som en naturlig fågelholk, och när det fallit som ett naturligt vinterkrypin för allt från gnagare till groddjur. Det som vi människor finner tilltalande är ofta detsamma som övriga arter kräver för sin överlevnad.
Vildhjärta
Men försköning kan också handla om att göra skogen mer attraktiv för människor. Romantikernas Reservat befinner sig alltsedan starten i ett aktivt samarbete med konstnären Maria Westerberg, även känd som Vildhjärta. Hennes pinn-konst lockar varje år tusentals besökare ut i våra marker. Väl där har de svårt att undvika att också lära sig något om skog och biologisk mångfald. Detta samarbete, mellan vår förening och en konstnär, gör oss till en unik aktör i folkbildningens
tjänst. Ett besök i Romantikernas Reservat utgörs till lika delar av mingel i ett grönt galleri som av en naturupplevelse.
Den biologiska Norrlandsgränsen
Romantikernas Reservat är beläget i västra Värmland, Brunskog, i Arvika kommun, mitt på den gräns där Kontinentaleuropas biologi möter Skandinaviens. Söder om oss är lind, är hassel, är ek och bok. Norr om oss är tall, är gran, är vide och björk. Vi existerar på en linje där två ekosystem möts, på den biologiska norrlandsgränsen, vilket i sin tur ger förutsättningar för en rikare biologi. Tyvärr tillhör Värmland som landskap den svenska bottenligan när det kommer till skyddad areal. Med sin unika geografiska placering utgör därför Romantikernas Reservat ett unikt pionjärt initiativ.
Reservatet
Romantikernas Reservat består i dagsläget av en närmare 40 hektar stor yta, vilken till största delen utgörs av kraftigt människopåverkade marker. Det är här vi utför vårt förvildnings-, förgrönings- och försköningsarbete. Det är denna yta som utgör Romantikernas Reservat. Den som lyfter blicken en smula kan dock se att, utöver de 40 hektar vi förfogar över, landskapet som omger Romantikernas Reservat är bestrött med ett antal nyckelbiotoper, naturvårdsavtal och ytterligare områden som enbart brukas med försiktiga plockhuggningsmetoder. Stora delar av dessa skyddade ytor har tillkommit till följd av insatser från personer vilka idag är knutna till Romantikernas Reservat. Den sammanlagda summan av dessa ytor uppgår till närmare 250 hektar. Ett av våra långsiktiga mål är att fortsätta åstadkomma skydd för de få gamla skogsrester som ännu finns kvar i närområdet, samt att köpa in mer degraderade marker att förvilda. Om vi fick drömma riktigt stort skulle vi vilja att vårt initiativ spreds, så att man på framtidens kartor kan se ett pärlband av skydds- och förvildningszoner breda ut sig längs hela den biologiska norrlandsgränsen.
En grön korridor från Oslo till Gävle.
Stötta oss
Under fliken ”Donera” hittar du information om hur du kan stötta oss ekonomiskt.
I mån av tid och resurser tar vi gärna emot volontärarbetare. Skulle du vara intresserad av detta så hör gärna av dig till oss. Vi utesluter ingen, men prioriterar unga människor med världsångest och brinnande hjärtan.
DONATE
Bakgrund
Konstnären Maria ”Vildhjärtas” verksamhet på platsen är äldre än Romantikernas Reservat. Föreningen har kunnat bildas som en konsekvens av allt det hårda arbete som hon, hennes man Johannes och diverse volontärer, under nästan trettio år av ideellt arbete, lagt ner på att göra platsen till en grön oas. Tiotusentals besökare kommit för att vandra i Vildhjärtas skulpturskog. Att kalla området för ”skog” hade dock varit en sanning med modifikation. I själva verket rörde det sig vid denna tid snarare om de tyvärr alltför vanligt förekommande monokulturer av gran som man ser så många av i vårt land. Men under de ovanligt varma och torra åren 2018 – 2023 angreps dock stora delar av dessa plantager av granbarkborre, vilket fick till följd att hundratals granar dog. Monokulturens monotoni bröts, på ett naturligt sätt. Istället för att göra som brukligt i den här typen av situationer - att kalhugga - valde Maria och Johannes att tolka det hela som att naturen gjort ett tydligt och starkt uttalande, om att någonting är ur balans, att plantager inte är riktigt skog. Barkborrar är ingen katastrof, de är en påminnelse om den verkliga, av människor skapade katastrofen. Maria och Johannes utropade där och då platsen till ett romantikernas reservat och bestämde sig för att låta den bli ett experimentalfält i praktisk förvildning. Först några år senare, och nu i samarbete med en ung arborist, en radioproducent och en skogsingenjör, bildades föreningen. Ända sedan Romantikernas Reservats begynnelse är alltså vårt arbete främst inriktat på att förvilda, förgröna och försköna den trasiga natur som kallas monokulturer. Vi hade satt oss i sinn att i rekordfart återskapa en mer naturlig, men också besöksvänlig skog. I skrivande stund, december 2025, har vi planterat närmare 4000 lövträd av varierande ålder och storlek. De minsta sträcker sig någon decimeter över jorden och de största är över tio meter. För att undvika de markskador som tunga maskiner orsakar har vi, när det kommer till de allra största träden, fått hjälp av volontärer att manuellt flytta dessa, vars rotklumpar många gånger väger långt över hundra kilo. Al, lind, rönn, lönn, alm, ask, björk, vide, ek, vildapel, fågelbär, hassel, bok, oxel, hägg och brakved. I stort sett alla svenska trädslag har nu ett hem här. Med undantag av några få trädplantor som vi fått i gåva så kommer också alla dessa träd från närområdet. Merparten av dem har grott och vuxit på platser där de ej varit önskade – diken, ängsmarker etc. - och skulle ha röjts bort om inte vi varit där och grävt upp dem. Utöver det faktum att dessa träd alltså inte kommit till oss via plantskoleindustrin, så har de även den fördelen att deras genetik redan är anpassad till lokala förhållanden. Vi har i största möjliga mån försökt bevara de döda träd som barkborrarna skapade. Död ved, såväl stående som liggande, är en bristvara i våra svenska skogar. Själva trädet må vara dött, men inuti och utanpå dess ruttnande stam lever det som aldrig förr: mossor, svampar och insekter finner där sina hem och i dem finner fåglar och ytterligare andra insekter sin mat. Vissa delar av Romantikernas Reservat är dock ett besöksmål och besökarens säkerhet är viktig för oss. Därför har vi sett oss tvungna att fälla eller toppa en del döda träd. Ingen död ved har dock lämnat området. Antingen har den fått ligga kvar där den fallit, återanvänts i i spänger, broar och konstverk eller så har den grävts ner i syfte att öka markens fukthållande förmåga och för att hindra kol att nå atmosfären. Ytterligare några fällda träd med alla dess grenar och bark har blivit till massiva svamp- och insektshotell. Som ett tecken på att vi valt rätt väg framåt, kunde vi redan efter bara något år för första gången skåda lappuggla samt tretåig och mindre hackspett i markerna. Nästa år hade vi bekräftad häckning av tretå, året därefter av lappuggla. Sedan dess har arterna bara ökat år efter år. Allting som växer har sin början i jorden. Vi må tänka på skogen som dess träd, men den verkliga magin händer nere i den mörka mullen där tusentals arter av svampar och mikroorganismer lever sina hemliga liv. För att öka markfuktigheten men också för att påskynda processen från barrplantage till lövdominerad blandskog har vi ympat markerna med mossbeklädda löv-lågor (en ”låga” är ett dött träd som ligger på marken), ormbunkar och örter av olika slag. Detta tillsammans med de tiotals ton av höstlöv som vi också spridit över jorden tycks ha haft avsedd effekt på de underjordiska magikerna. Vi har också, i ett naturligt fuktigt område, för hand grävt en damm och vattenspegel. Missne, kråkklöver, liljor, kaveldun och näckros har planterats in. Resultatet? Färskt dricksvatten för stora däggdjur och otaliga fåglar. Grodor, paddor och sländor har redan flyttat in – och sommaren 2022 dök både den större och mindre salamandern upp. Vi har installerat hundratals fågelholkar, insektshotell, små däggdjurshyddor och specialdesignade sittpinnar på höga stubbar för rovfåglar och ugglor. Responsen från det omgivande djurlivet har varit extraordinär. Fåglar, insekter och däggdjur av alla slag har gett sitt klarröstade godkännande. Deras entusiastiska återkomst har fyllt oss med förnyat hopp – för framtiden och för det djupare syftet bakom allt detta.